fredag 26 juli 2013

Barnmorskor misstänks fuska i sitt arbete

Jag tittade på Uppdrag granskning i går torsdag. Man berättade om kvinnor i samband med förlossningar. Så gott som alla kvinnor som föder barn vaginalt spricker lite. Ofta är sprickorna så små att de inte ens behöver sys.

Programmet berättade om de kvinnor som spricker mycket och får stora besvär med inkontinens, samliv och avföring. Journalisterna visade att sfinkterrupturer är mycket vanligare än vad som redovisas.

Sjukvården visar på ca 4 procent, medan verkligheten visar på ca 12 procent. En forskare i Linköping tror att det finns ett än större mörkertal! Bara en liten del av rupturerna tas upp i journalerna. Hierarkiska problem? Rädsla?

Barnmorskorna skall alltid undersöka om det finns allra minsta misstanke om en sfinkterruptur. Problemet är att många av barnmorskorna tycker det är genant att undersöka föderskans underliv? Jag tror det tillhör yrket, eller?

Sjukvården säger att barnmorskan skall undersöka kvinnan genom att sticka in ett finger i slidan och ett annat i anus. Då känner barnmorskan om det finns en djupare spricka. Även kvinnans smärtupplevelse visar på en större spricka.

Vid misstanke om en större ruptur - skall läkare kallas in och föderskan skall snarast möjligt sys på en operationsavdelning.

Förlossningsskador misstänks mörkas i journalerna

lördag 13 juli 2013

Sjukvård värd namnet!

Jag undrar om våra läkare i Sverige är finare än andra länders läkare, eller har vi ett ”mulligare” system. Det föder tankar att fundera kring. Till exempel var våra skattepengar blir av?

En vän blev akut sjuk vid ett besök i Danmark! Vi ringde sjukvården och berättade om problemet. Beskedet vi fick var att omedelbart söka upp Laegevakten i närmsta stad. Det tog ca 30 minuter att nå dit. 

Vi kom in i ett väntrum där det satt nio personer. Vi frågade de andra besökande hur man skulle anmäla sig. Sitt ner och vänta sade dom. 
Oj oj oj tänkte vi, minst fem, sex  timmars väntan. Det strömmade in nya patienter hela tiden. Läkare kom ut och sade, nästa.

Efter ca trettio (30) minuter var det vännens tur. Förvåningen var stor. Läkaren ställde några frågor, lyssnade och klämde. Han hämtade en EKG-apparat, kopplade upp vännen. Efter tio minuter var diagnosen ställd. Vännen fick en spruta och några tabletter med sig hem. Total vistelsetid på sjukhuset ca fyrtio (40) minuter!

Ingen reception, ingen sjuksköterska, ingen transportör eller något annat. Bara läkaren! Jag undrar då om våra läkare i Sverige är finare än danska läkare, eller har vi ett ”mulligare” system. Det föder tankar att fundera kring. Till exempel var våra skattepengar blir av?

"Våra" ministrar för - Hälsa, sjukvård, socialtjänst, socialförsäkring - bör tänka till här. Det är ett stort svenskt socioekonomiskt problem.