måndag 30 december 2013

Akutmedicin bör bli egen specialitet

Vid varje akutbesök på sjukhus, förvånas jag över sjukhusens enorma ineffektivitet, resursslöseri och därmed pengasvinn.

Som jag uppfattar det:
En sjuk person kommer i på sjukhuset och får berätta sin sjukdomshistoria för en sekreterare. En undersköterska tar med dig till ett undersökningsrum. Där får du sitta under "en viss tid".

När du har "suttit lämplig tid", kommer en sjuksköterska och undrar över dina problem. När det är avklarat, går sjuksköterskan och letar efter en pluggande AT-läkare som om han har tid, ska besluta om vad som behöver göras.

Efter att sköterskan berättat för AT-läkaren om den sjukes tillstånd, går hon tillbaka till den sjuke. Nu skall det diagnostiseras enligt "diagnostikpärmen". Kanske och i bästa fall, har läkaren gett order om provtagning och liknande.

När provsvaren anländer och kaffet är uppdrucket, ska sköterskan åter störa den pluggande AT-läkaren för att berätta vad som felas den sjuke. Om nu AT-läkaren hinner lägga undan sina studier, kommer han och förhör dig om det du redan har berättat om - flera gånger.

Om den sjuke har tur, kommer det en erfaren akutläkare i stället för den alltid så upptagne AT-läkaren och ställer samma frågor som sköterskan gjorde för länge sedan. Akutläkaren ställer en diagnos och lägger in den sjuke för vidare behandling, eller skickar hem honom med ett recept på fickan. 

Resumé:
Tänk så mycket enklare det hade varit för alla om den erfarne akutläkaren först hade träffat den sjuke och inom fem minuter ställt en diagnos. Akutläkaren kan sedan och vid behov lämna över till sköterskan för eventuell provtagning eller annan behandling.

Samhället, sjukvården och den sjuke, hade tjänat mycket pengar på ett sådant förfarande. Framförallt hade samhället, sjukvården och den sjuke tjänat mycket tid. Alltså, totalt sett en nationalekonomiskt stor vinst!

Det som diagnostiseras väl, kan kureras väl.

onsdag 18 december 2013

Stora skillnader kring kejsarsnitt


En rapport från Socialstyrelsen visar att det är stora skillnader i antal förlossningar med kejsarsnitt i de olika länen.

I Stockholms län sker var femte förlossning med kejsarsnitt. För Östergötland handlar det om bara tolv procent. Det stora skillnaderna mellan landstingen påvisas i en ny rapport från Socialstyrelsen. 

Klar etta är Stockholms län med 20,2 procent. Vid exempelvis Danderyds sjukhus är det 23 procent – högst i landet – som föder genom kejsarsnitt enligt rapporten ”Graviditeter, förlossningar och nyfödda barn”. Det kan jämföras med Östergötland, 12 procent, Jämtland, 12,7 procent och Kalmar, 13,1 procent. Förklaringarna är flera enligt Ellika Andolf, professor i obstetrik och gynekologi vid just Danderyds sjukhus.

– Oftast kan mammorna vara lite äldre i storstäder. Sedan tror jag att storstadsmänniskor kan vara mera krävande ibland. Just i Östergötland låg man för sju år sedan på samma siffra som Stockholm gör nu innan ett massivt arbete sattes i gång för att sänka antalet.

– Vi bedömde att det var många kejsarsnitt som gjordes i onödan för mamman och barnen. Ska man välja är det alltid mindre komplikationer vid vanlig förlossning, säger Marie Blomberg, överläkare på förlossningskliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Förutom risker vid själva förlossningen för såväl barnet som mamman har det också visat sig att barn som förlösts genom kejsarsnitt löper större risk för att utveckla diabetes och allergiska besvär. Vad skulle då vara en norm?

Världshälsoorganisationen (WHO) har som riktlinje 15 procent. Det skulle i så fall betyda att 15 av 20 landsting – uppgifter för Värmland saknas – ligger över snittet.

– Vi ska inte sträva efter en exakt siffra. I USA till exempel ligger man kring 40 procent. Viktigast är att göra en sådan bra förlossning som möjligt, sedan ska de akuta kejsarsnitten försöka att minskas, säger Ellika Andolf.

Min kommentar: Jag tycker det är viktigt att belysa detta "ämne" i ett debattklimat där politiken står skild från verkligheten. Sjukvården är till för människan, och inte tvärtom!

söndag 15 december 2013

Vikten av att ha specialister på akuten

Professor Peter Rosen fra USA mener at akuttmedisin må bli egen spesialitet i Norge. – Det er tøv at alle kan jobbe med akuttmedisin, sier han.

När Peter Rosen pratar så lyssnar folket. Just nyss pratade Rosen i Norge om vikten av att ha specialister på akuten, inte driva den med oerfarna underläkare utan handledning och stöd. Just som traditionen av någon otrolig anledning precis gjort genom åren. Jag citerar i artikeln från Dagens Medicin

"Det finnes en oppfatning av at alle kan jobbe med akuttmedisin. Det er tøv. Det krever spesiell trening under veiledning av noen som kan det, og det krever kunnskap. Hvis ikke dette er en spesialitet, så vet ikke jeg hva som er det, sa Rosen."

I USA och flera andra länder har man lärt sig vikten av att ha specialister i frontlinjen, för att sortera in till sjukhuset och ge första stabiliserande åtgärder till akut sjuka patienter - något som skiljer mellan liv och död.

"Nestleder Oddvar Uleberg i Norsk selskap for akuttmedisin mener sykehusene i USA har en helt annen tilnærming til akuttmedisin enn i Norge. Der har de sine flinkeste leger i akuttmottaket, sier Uleberg."

Från Dagens Medicin: "Akuttmedisin bør bli egen spesialitet"

Lyssna gärna på Peter Rosens berättelse om hur akutsjukvården började i USA för 50 år sedan

Sverige och jag väntar med stor förväntan på att vi ska få denna specialitet. Så, tills vidare får vi dras med de föga berikade surrogaten, "Specialist i allmänmedicin" och sjuksköterskans "Röda pärm".

torsdag 12 december 2013

Svensk sjukvårds enorma ineffektivitet

Jag har ibland följt ett program på tv kallat "Sjukhuset". Vid varje tillfälle förvånas jag över sjukhusens enorma ineffektivitet, resursslöseri och därmed pengasvinn.

Som jag uppfattar det:
En sjuk person kommer i på sjukhuset och får berätta sin historia för en sjuksköterska. När det är avklarat ska sjuksköterskan leta efter en läkare som ska besluta om vad som behöver göras.

Efter att sköterskan berättat för läkaren om den sjukes tillstånd, går hon tillbaka till den sjuke och utför den av läkaren erhållna uppgiften såsom provtagning och liknande. När provsvaren anländer och kaffet är uppdrucket, ska sköterskan berätta för läkaren vad som felas.

Om den sjuke nu har en väldigt tur, kommer det en läkare och ställer samma frågar som sköterskan gjorde tidigare, om vad det är för fel på den sjuke. Är läkaren erfaren (ej AT), ställer han en diagnos och lägger in den sjuke för vidare behandling, eller skickar hem honom med ett recept på fickan.

Resumé:
Tänk så mycket bättre det hade varit om den erfarne läkaren först hade träffat den sjuke och direkt ställt en diagnos. Läkaren lämnar sedan och vid behov över till sköterskan för eventuell provtagning eller vidarebefordran till annan behandling.

Samhället, sjukvården och den sjuke, hade tjänat mycket pengar på ett slikt förfarande. Men framförallt hade samhället, sjukvården och den sjuke tjänat in fantastiskt mycket tid. Alltså en nationalekonomisk vinst, totalt sett!

onsdag 11 december 2013

Övervikt en klassfråga

Ekonomi och övervikt går hand i hand. Övervikt är då en tydlig klassfråga. I min enkla värld ser jag hur bättre bemedlade lever ett friskare och bättre liv.

Bättre bemedlade människor, har råd att träna sina kroppar. Bättre bemedlade äter näringsriktig mat, fördelat på proteiner och kolhydrater. Man har råd med det och man lever ett längre liv.

Som ”sämre bemedlad” (fattig), ifrågasätter du inte lika ofta och tydligt. Tydligast syns detta då "fattiga ungdomar" fortfarande bär på jättelika läskflaskor på gator och torg. Fattiga äter och dricker inte så näringsriktigt och lever därför ett kortare liv. 

Det finns mycket att säga om framtidens fattiga ungdomar. En sak är tvärsäker! Klassklyftan vidgas mot ett helt nytt och oöverstigligt landskap. Jag ser det som en grandios uppgift för kommande regeringar att greppa denna klassfråga.