måndag 3 november 2014

Ett slag av insikt

Morgonen då jag fick en stroke, vaknade jag upp med en bultande smärta bakom mitt vänstra öga. Det var den typen av smärta, brännande smärta, som du får när du biter i glass. Och den tog tag i mig -- och så släppte den. Den tog tag i mig -- och så släppte den. Det var väldigt ovanligt för mig att överhuvudtaget uppleva någon form av smärta, så jag tänkte, OK, jag gör min vanliga rutin.
------------------
När jag vaknade senare den eftermiddagen var jag chockad över att upptäcka att jag fortfarande var vid liv. När jag kände min själ ge upp, tog jag farväl av mitt liv. Min hjärna var nu fast mellan två helt motsatta verkligheter. All stimulans som nådde mina sinnen kändes som ren smärta. Ljus kändes som eld i hjärnan, alla ljud var så höga och kaotiska att jag inte kunde urskilja en röst ur bakgrundsljudet, och jag ville bara fly. Eftersom jag inte kunde definiera min kropps position i rummet, kände jag mig enorm och expansiv, som en ande som just befriats ur sin flaska. Min själ flöt fritt, som en stor val glidandes genom ett hav av tyst eufori. Nirvana, jag hade funnit Nirvana. Och jag minns att jag tänkte att jag aldrig skulle kunna klämma in mitt enorma jag i denna lilla kropp igen.

Utdrag från en utförlig berättelse av hjärnforskaren Jill Bolte Taylor, som plötsligt fick stroke. Hon berättar detaljerat om händelseförloppet. En häpnadsväckande historia trots sin hemskhet.

Jag tyckte att det var en idé värd att sprida. Tack. (Applåder)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar