lördag 20 december 2014

Tänderna är otroligt nog en del av kroppen

Jag hade en insändare i dagen Hallandsposten. Tyvärr måsta man prenumerera på detta blad för att kunna läsa insändarsidan. En ungefärlig text har förekommit på bloggen tidigare, men här kommer dagens insändare i originaltappning:

Det är vanligt att äldre har problem med mun och tänder. Det framgår i en unik enkät från Sveriges Tandläkarförbund till 1 945 pensionärer om hur de ser på sin munhälsa.

Nu varnar tandläkare, pensionärsorganisationer och forskare för att situationen på kort tid kan försämras om ingenting görs. Vi får alltfler äldre i befolkningen. Vi får alltfler nysvenskar. Det är hög tid att regering, landsting och kommuner agerar.

I larmrapporter från forskare och munhälsoexperter varnas för konsekvenserna av dagens brister i omsorgen om äldres mun och tänder. Uppsökande tandvård är nödvändig, men kommer in alldeles för sent.

Många äldre skulle behöva ökat stöd flera år tidigare för att undvika att munhälsan kraftigt försämras. Äldre har idag fram till pensioneringen ofta en lika god munhälsa som när de var yngre, men när allmänhälsan försämras kommer de stora bekymren med mun och tänder.

Nationell äldresamordnare vid Socialdepartementet Eva Nilsson Bågenholm har yttrat följande: ”De äldres munhälsa är en tickande bomb”!

Sveriges Tandläkarförbund är oroade över att biståndshandläggarna i landets kommuner inte i tillräckligt hög grad tar upp munhälsa och tandvård vid biståndsbedömning till sköra äldre personer som bor hemma.

Enligt förbundets ordförande Gunilla Klingberg är detta allvarligt, det vill säga att denna grupp människor inte får ta del av sin rätt till såväl munhälsobedömning som uppsökande och nödvändig tandvård.”.

Hans Göranssons ledare i Tandläkartidningen Nummer 12, 16 oktober 2014 säger följande: Vi kan konstatera att myndigheterna än en gång har missat sambandet mun–kropp.

För en tydlig lagstiftning borde tandvårdens och sjukvårdens patienträttigheter skrivas fast i samma lagstiftning. Detta är Tandläkarförbundets bestämda uppfattning, som vi ständigt upprepar i våra kontakter med myndigheterna.

Jag som representant för PRO, hart tagit upp frågan med socialdemokraterna om inte tandvården ska ligga under högkostnadsskyddet? Svaret var blankt nej. Motiveringen var att det blir för dyrt för samhället.
Min fråga är då vilket som blir billigast i längden? Är det förebyggande tandvård eller är det att kurera följdsjukdomar beroende på tändernas dåliga status. Naturligtvis är/blir det dyrare att kurera följdsjukdomar.

För PRO Halmstad
Jan Sjöberg

måndag 8 december 2014

Han var nära att dö i väntan på att få vård

Tomas Landegren höll på att dö. Kroppspulsådern var nära att spricka och på akuten fördröjdes en operation med flera timmar.

För ett par veckor sedan (2013) började Tomas Landegren i Olofsbo få fruktansvärt ont i ryggen. Han hoppades att det skulle gå över, men klockan två på natten ringde han efter en ambulans.

– Då kändes det som knivhugg i den vänstra sidan, berättar han.

Tomas Landegren hade läst om sina symptom på internet och misstänkte­ att han hade drabbats av ett njurstensanfall. I själva­ verket hade han bråck på stora­ kroppspulsådern och blod sipprade ut i buken på honom, men det kände varken han eller sjukvården till vid den tidpunkten.

På akutmottagningen i Varberg dröjde det innan han fick träffa en läkare. Han fick morfin mot sina smärtor, men det hjälpte inte. Han hade mycket ont. Framåt småtimmarna bad han om att få bli röntgad, men fick inget gehör för sitt önskemål.

Trots att läkaren inte visste vad som var fel på Tomas bedömde han att läget inte var akut och undersökningen fick därför vänta tills röntgenavdelningen öppnade klockan åtta på morgonen.

– Jag vet inte om det berodde på läkaren ignorans, arrogans eller inkompetens som han inte lyssnade på mig.

20.45 blev det så till slut Tomas tur. Efter att ha blivit röntgad möttes han av en ny läkare som tillsammans med en sjuksköterska och en sjukvårdare från ambulansen såg allvarligt på honom.

– Vi måste köra dig till Sahlgrenska sade de. Jag undrade om jag fick röka först men det var det inte tal om, berättar Tomas Landgren.

Ambulansen körade i ilfart till Göteborg med blåljusen påslagna. Under färden fick Tomas veta hur illa däran han var. Sköterskan berättade att det läckte från ett bråck på stora kroppspulsådern och att det när som helst kunde brista.

– Hinner vi så hinner vi. Spricker det är det inget vi kan göra, då går det fort, sade de, berättar Tomas.

På Sahlgrenska togs han emot av ett läkarteam på nio personer som opererade honom i fem timmar. Operationen gick bra och Tomas fru Anki fick veta att läget var allvarligt men stabilt.

Efter omkring ett och ett halvt dygn på intensivvårdsavdelningen blev Tomas erbjuden att flyttas till sjukhuset i Varberg för att komma närmare hem. Till det tackade han bestämt nej. Han har inte längre något förtroende kvar för den halländska sjukvården.

Efter den traumatiska upplevelsen mår Tomas nu ganska okej, men han är trött både fysiskt och psykiskt. Efteråt kontaktade han den ansvarige för akutmottagningarna vid Hallands sjukhus, Varberg.

– Jag sade att om de inte anmäler sig själva för det här så gör jag det. Så här får det inte gå till. Jag är inte rädd för att dö, men man ska inte behöva dö i förtid.

Madelene Sandin, Hallandsposten

Resumé
Denna händelse skedde år 2013 på Varbergs sjukhus. Undrar om man har lärt sig av händelsen? För om inte och med tanke på att politikerna nu har flyttat Halmstads väl fungerande urolog till Varberg, är det tveksamt om en ens vill besöka detta Varbergs sjukhus.

söndag 7 december 2014

Vad är du designad för att äta?

Människan har utvecklats under miljoner år som jägare och samlare, utan stora mängder lättsmälta kolhydrater. Då åt vi den mat som fanns färdig åt oss i naturen: jakt, fiske och allt ätligt som man kan samla in från naturen. Men ren stärkelse i form av bröd, pasta, ris och potatis har vi bara ätit i 5 – 10 000 år, sedan vi blev jordbrukare. På den tiden hinner bara en begränsad anpassning av våra gener ske.

Med industrialismen, för 100-200 år sedan, kom fabriker som tillverkade stora mängder rent socker och vitt mjöl. Extra snabbsmälta rena kolhydrater. Det har vi inte alls hunnit anpassas till. 

På 1980-talet slog rädslan för naturligt fett igenom. Lightprodukterna dök upp överallt. Äter man mindre fett behöver man äta ännu mer kolhydrater för att bli mätt. Då tog historiens värsta fetma- och diabetesepidemi fart. Den har drabbat USA, fettskräckens hemland, allra hårdast. Men även i Sverige har andelen feta personer nästan tredubblats sedan 1989. Idag vet vi att rädslan för riktig mat med normal fetthalt var ett misstag.

Läs mer här!

Jag håller på att sätta mig in i LCHF:s labyrinter, för att fullt tillägna mig denna livsfilosofi. Jag måste  då ha på fötterna när jag ska försöka integrera och implementera detta synsätt i fruns och mitt hushållande. Naturligtvis är det svårt att lära gamla hundar sitta, men med kunskap ska jag erövra fruns gamla tänkande.

Kanske jag även kan påverka en och annan streber som vägrar överge kolhydratens religion.

Blyga pojkar får aldrig kyssa vackra flickor.

lördag 6 december 2014

Han frossade i fet mat och blev frisk

Han gav upp och beslutade att äta sig till döds. Sten Sture Skalde­ man hade misslyckats med sitt sista bantningsförsök och var fetare än någonsin. Hans hjärta orkade nästan inte pumpa runt blodet i hans stora kropp längre. Hans blodtryck var skyhögt. Han klara­ de knappt ens att gå till brevlådan. En läkare hade gett honom ett halvår att leva om han inte gick ner i vikt.

Likt oräkneliga gånger tidigare hade han försökt att äta ännu mindre. Trots att han plågat sig uteblev resultatet på vågen. Det fungerade inte och han gav upp. Under sin sista tid tänkte han äta all den mat han länge försökt undvika. Han skulle frossa i god mat. Resultatet blev det sista han hade väntat sig. Ett år senare var han smal och frisk.

Jag "provläser" första kapitlet ur Kostdoktorns bok, om hur vi människor däribland jag själv har jagat kalorier med kanon och skjutit fett med luftgevär. Jag har satsat på fel sorts mat. Intet ont om Viktväktarna, men vid varje tillfälle som jag åt enligt denna "diet" gicks jag ner i vikt, men gick upp direkt igen när jag slutade med denna pi-pion-diet och gick över till mer normal diet.

När jag försiktigt började med ett mellanting mellan paleolithic kost, medelhavskost och ren LCHF försvann 5 kilo direkt. Nu hör det till saken att jag har drabbats av en sjukdom vilken gör att det blir svårare att sköta kosthållningen. Dagens något dyrare LCHF-kost tillsammans med dyra mediciner tar ett allt djupare hål i hushållskassan än vad so är nyttigt för den. Familjens pensionärskassa har sakta tynat bort under de senaste 7-8 åren.

Därför och på grund av det har viktminskningen stannat av. Jag håller nu på att försöka få tag i nyttig kost, fast billigare. Kanske vi kan utbyta tjänster med djurhållande bönder för att komma billigare undan och då kunna leva mer sunt. Vi får se om jag lyckas, för de nuvarande tio kilona måste nog bort på något sätt.

Den som söker han finner.

måndag 1 december 2014

Om det korrupta livsmedelsverket

Jag måste bara dela med mig av detta. Det är så värdefullt och viktigt för Sverige och Sveriges hälsa. Livsmedelsverket går i livsmedels- och läkemedelsindustrin ledband. Det måste visas på på alla möjliga sätt. Detta är ett sätt att visa det på!

Något är katastrofalt fel. Runt om i Sverige försöker människor att leva hälsosamt, enligt råden i media och enligt reklamens hälsobudskap. Men för allt fler kryper sig vikten uppåt med åren. Magen krånglar och hälsan försämras. I familjen och bland vänner finns sjukdomar som diabetes, hjärtsjukdom och kanske till och med demens eller cancer.

Vi ser det som normalt. Och vi försöker fortsätta att göra som vi blir tillsagda: ät färre kalorier (ignorera hungern) och spring mer, ät frukt fem gånger om dagen, ät fettsnålt och fullkornsrikt, ät mer fibrer (sågspån) för magen och lättmargarin (billigt industrifett) för att sänka kolesterolet. Vi får lära oss att bli rädda för riktig mat. 

Många kämpar vidare, år efter år. Men det verkar hopplöst. Vikten och hälsan försämras hos allt fler. Kanske är lösningen ett besök hos läkaren för att få mediciner som dämpar symtomen. Eller en fetmaoperation, där friska magorgan skärs bort för att hindra dig från att äta. Eller kanske är lösningen en annan. 

Läs mer här hos Kostdoktorn.se!

Den enes död (människan) är den andres bröd (livsmedelsindustrin).