måndag 8 december 2014

Han var nära att dö i väntan på att få vård

Tomas Landegren höll på att dö. Kroppspulsådern var nära att spricka och på akuten fördröjdes en operation med flera timmar.

För ett par veckor sedan (2013) började Tomas Landegren i Olofsbo få fruktansvärt ont i ryggen. Han hoppades att det skulle gå över, men klockan två på natten ringde han efter en ambulans.

– Då kändes det som knivhugg i den vänstra sidan, berättar han.

Tomas Landegren hade läst om sina symptom på internet och misstänkte­ att han hade drabbats av ett njurstensanfall. I själva­ verket hade han bråck på stora­ kroppspulsådern och blod sipprade ut i buken på honom, men det kände varken han eller sjukvården till vid den tidpunkten.

På akutmottagningen i Varberg dröjde det innan han fick träffa en läkare. Han fick morfin mot sina smärtor, men det hjälpte inte. Han hade mycket ont. Framåt småtimmarna bad han om att få bli röntgad, men fick inget gehör för sitt önskemål.

Trots att läkaren inte visste vad som var fel på Tomas bedömde han att läget inte var akut och undersökningen fick därför vänta tills röntgenavdelningen öppnade klockan åtta på morgonen.

– Jag vet inte om det berodde på läkaren ignorans, arrogans eller inkompetens som han inte lyssnade på mig.

20.45 blev det så till slut Tomas tur. Efter att ha blivit röntgad möttes han av en ny läkare som tillsammans med en sjuksköterska och en sjukvårdare från ambulansen såg allvarligt på honom.

– Vi måste köra dig till Sahlgrenska sade de. Jag undrade om jag fick röka först men det var det inte tal om, berättar Tomas Landgren.

Ambulansen körade i ilfart till Göteborg med blåljusen påslagna. Under färden fick Tomas veta hur illa däran han var. Sköterskan berättade att det läckte från ett bråck på stora kroppspulsådern och att det när som helst kunde brista.

– Hinner vi så hinner vi. Spricker det är det inget vi kan göra, då går det fort, sade de, berättar Tomas.

På Sahlgrenska togs han emot av ett läkarteam på nio personer som opererade honom i fem timmar. Operationen gick bra och Tomas fru Anki fick veta att läget var allvarligt men stabilt.

Efter omkring ett och ett halvt dygn på intensivvårdsavdelningen blev Tomas erbjuden att flyttas till sjukhuset i Varberg för att komma närmare hem. Till det tackade han bestämt nej. Han har inte längre något förtroende kvar för den halländska sjukvården.

Efter den traumatiska upplevelsen mår Tomas nu ganska okej, men han är trött både fysiskt och psykiskt. Efteråt kontaktade han den ansvarige för akutmottagningarna vid Hallands sjukhus, Varberg.

– Jag sade att om de inte anmäler sig själva för det här så gör jag det. Så här får det inte gå till. Jag är inte rädd för att dö, men man ska inte behöva dö i förtid.

Madelene Sandin, Hallandsposten

Resumé
Denna händelse skedde år 2013 på Varbergs sjukhus. Undrar om man har lärt sig av händelsen? För om inte och med tanke på att politikerna nu har flyttat Halmstads väl fungerande urolog till Varberg, är det tveksamt om en ens vill besöka detta Varbergs sjukhus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar