måndag 23 mars 2015

En solskenshistoria

Det har hänt lite saker i mitt liv som jag tycker kan vara värt att dela. och jag tänkte go sentimental on your ass!

I Onsdags i förra veckan hade vi simtränig, och det gick riktigt bra. Flytet hade infunnit sig bättre bättre, och det såg riktigt bra ut inför Challenge Roth i Juli. Skulle nog med lätthet kunna ta mig ned mot 1.10 på simningen. Rebecca säger att nu är det avbad, jag försöker få till två fint teknisk banlängder.

På tillbakavägen får jag en stark smärta i bröstet. Jag lyckas crawla mig upp ur vattnet och får bara ur mig att jag nog behöver hjälp. Badvakterna larmar nu snabbt ambulansen som kommer och hämtar upp mig.

Tydligen kör de mig sedan igenom CT-skanner i Kalmar, slänger tillbaks mig in i ambulansen. Det går nu ut ett radiomeddelelande att folk ska väja för brådskande ambulanstransport till Linköping.
Jag har fått uppfattningen att polisen kör före och rensar upp vägarna med ambulansen i högsta hastighet.
Enligt uppgift tog färden runt 1.30 från Kalmar sjukhus till Linköping och Kardiologen.
Min aorta hade brustit och det flödade nu blod helt fritt igenom kroppspulsådern och rakt ut i buken. Min aorta var nu helt söndertrasad, och inget gick att rädda.

Innan de kunde få igång hjärt-o lungmaskinen var de tvungna att använda flödesvägar, men ingen av mina artär som fanns gick att använda, så de fick trolla från knäna och helt enkelt skapa nya egna flödesvägar för mitt blod för att kunna starta makinen.

De snittade helt enkelt upp mig i ljumsken och i axeln för att skapa en temporär blodbana som kunde håll mitt blod. Jag var tydligen helt dränkt i adrenalin för att hålla mig vid liv. Man kan dock knappt påstå att jag var vid liv, 30 pulsslag per minut och blodförlust som var livshotande.

Deras uppfinningrikedom gör att de kan få igång hjärt/lungmaskinen och kan börja kyla ned hjärnan till 20 grader för att få lite andrum.
I nästan åtta timmar pågick operationen.

I tre dagar fick de hålla mig nedsövd för jag blev stökig och visade på stor ångest när gjorde sina försök. Nu har jag en aorta och till viss stor del av hjärtat gjort i strunt

Efter tre dygn kunde långsamt väcka mig och få liv i mig. Hjärt-lungmskinsten var så stolt över hans arbete att han erbjöd mig vänligt att se på hans bilder av resultatet.
Jag avböjde vänligt men bestämt.

Nu efter en dryg vecka har en rethosta som gör tokigt ont, men den smärtan är ganska lätt att bära till vad alternativet hade varit.

Vad vill jag då ha sagt med detta?

Jo, nummer ett är att inte glömma ta hand om varandra, och uppskatta varandra oftare. Min barn var bokstavligen minuter ifrån att förlora sin pappa. Jag drog högsta vinsten i lotteriet! Jag har fått behålla min fina lilla familj.

Nummer två, jag kommer aldrig säga ett ont ord om det allmänna och det systemet som vi byggt upp. Visar sig att det är ganska väloljat och jädrans innovativt när det behövs. Vilka hjältar som tar all skit i dess spår. En sannerlig hop med hjältar! Så väl omhändertagen har jag aldrig blivit på någon resort, någonsin!

Stefan Engström

Minn kommentar:
Det som gäller i dagens sjukvård, är att under mycket kort tid få rätt SOS-, ambulans- och sjukvårdspersonal. Då löser sig det mesta.
Beröm gärna de som hjälpte dig åter till livet. En liten blomma gör mycket nytta. Detta inlägg gör mycket nytta med, då det finns många ur sjukvården som läser här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar