söndag 22 mars 2015

Varför blir vi sjuka?

Två olika sätt att förklara hur sjukdomar uppstår är proximata och ultimata orsaker. Proximata orsaker är mekanistiska och omedelbara. De svarar på frågan ”hur?”. Ultimata orsaker är evolutionsbiologiska. De svarar på frågan ”varför?” i bemärkelsen ”vem gynnas och hur?”.

En proximat förklaringsmodell till smärta är att den uppstår genom retning av nervceller varvid vissa transmittorsubstanser fastnar på specifika receptorer etc. På motsvarande sätt ger en proximat förklaring av feber den mekanistiska modellen av hur vissa av kroppens vita blodceller frisätter substanser som höjer kroppstemperaturen. Slutligen beskrivs närsynthet som en följd av abnorm ögontillväxt varvid vissa tillväxtfaktorer återfinns i alltför hög koncentration och därmed orsakar abnorm tillväxt av ögat.

Av tradition arbetar det medicinska vetenskapliga etablissemanget nästan uteslutande med att ge förfinade proximata förklaringar till biologiska fenomen på detta sätt. Det moderna projektet, som kan sägas ha börjat med de franska encyklopedisterna, lever i högönsklig välmåga. Ingen medicinsk forskning är så högt rankad av nobelkommittén som den molekylärbiologiska.

Ultimata förklaringar försöker ge en bild av ”naturens mening” med smärta, feber, närsynthet eller andra skeenden. Smärta underlättar läkning genom att tvinga oss att hålla den drabbade kroppsdelen i stillhet. Även feber fyller en ändamålsenlig funktion genom att försvåra bakteriernas tillväxt. 

Närsynthet kan däremot knappast vara ändmålsenlig. Denna synstörning drabbar 25 % av befolkningen och är starkt ärftlig. Om ärftlighet är enda orsaken är det svårt att förklara varför genen inte har selekterats bort under evolutionen, eftersom närsynta personer skulle ha mycket svårt att överleva och fortplanta sig under den tid då glasögon saknades. Den enda rimliga tolkningen är att den moderna livsstilen är en bidragande orsak. Hittills har man mest diskuterat alltför mycket läsande tidigt i livet men det är då svårt att förklara varför illitterata urbaniserade populationer har hög frekvens av närsynthet.

Nesse och Williams ger en ypperlig introduktion till den del av evolutionsmedicinen som betraktar sjukdom som ändamålsenliga reaktioner på skador, infektioner och andra omgivningsfaktorer. Däremot ger de en mer bristfällig bild av den mänskliga organismens missanpassning till en helt ny livsstil (genetic mis-match). Följande avsnitt avser att fylla en del av det tomrummet. Men först några ord om traditionell medicinsk forskning.

Läs vidare om vad min favoritdoktor skriver!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar