fredag 10 augusti 2018

Livet efter arbetets slut

Redan när jag började småskolan, berättade min fantastiska lärarinna, att vi fyrtiotalister var många och starka. Det borde ha varit uppenbart för det svenska samhället (politikerna) att i ett tidigt skede uppenbarat det uppenbara.

När jag som 14-årig skoltrött tonåring, började arbeta som målarlärling, fanns det inga tankar på att jag en dag skulle gå i pension. Jag var Stålpojken! Facket och dåtidens politiker sade att jag skulle arbeta med förvisningen om att jag en dag skulle få en tryggad pension!

När så år lades till år, blev det än mer märkbart att jag en dag skulle gå i pension. Vid femtio, började kroppen streta mot och kvida. Jag kände av ungdomens hårda arbete som bland annat svetsare och grovplåtslagare.

I dag, är jag pensionär, med en bred och gedigen utbildning, men med en sliten kropp och med en medioker pension. Min rygg är sedan länge krökt och förstörd. Axlarna värker efter alla tunga lyft. Så här hade inte jag tänkt att det skulle bli på ålderns höst, med värkande kropp och ringa pension.

Jag ber därför alla ungdomar att tänka till. Det finns ett liv efter arbetets slut, fast det inte verkar så i nutidens arbetslöshets tidevarv. Ingen kan göra om era kroppar till "perfektion"! Om ni kan, se till att gömma undan några kronor, för samhället orkar nog inte med det.

Tänk på att tiden är en tjuv, som blir allt fräckare ju äldre du blir.

torsdag 9 augusti 2018

Car T-celler får klartecken i Europa

Beskedet gäller två olika produkter, Kymriah och Yescarta, som granskats inom EMA:s process för så kallade läkemedel för avancerad terapi. De är också de två första läkemedlen som godkänts via ett prioriterat förfarande som ska säkerställa snabb tillgång till behandlingar som kan fylla stora medicinska behov.

De nya läkemedlen kan dock ge svåra biverkningar, varför behandlingarna måste följas i särskilda register för att säkerställa långsiktig säkerhet, skriver EMA i ett pressmeddelande.

Det återstår också att se vad kostnaden blir för behandlingarna och huruvida den svenska sjukvården kommer anses ha råd med dem.

Ur Dagens medicin

fredag 27 juli 2018

Räddade liv ska också levas!

Jag läser dagligen på Twitter. Idag finns det ett inlägg och en hänvisning till en blogg. Bloggen handlar om att även räddade liv ska ges en livschans.

Frisk människa = glad och lycklig

Sjuk/funktionshindrad människa = ledsen och olycklig

Ett utdrag ur texten:

Den tillfälliga sjukdomen behandlas som ett avbrott i livet, som du räknar med blir kortvarigt och övergående. Som något slags icke-tillstånd där vad du gör inte längre är så viktigt. Ett undantagstillstånd då livet står på en tillfällig paus. Där det enda du längtar efter är att bli frisk och fullt fungerande igen.

Om du däremot har en dödlig sjukdom
måste varje sekund fram till döden levas fullt ut. Trots den svåra sjukdomen. Trots de svåra symtomen. Kosta vad det kosta vill att få en döendes sista önskan uppfylld. Allt som kan göra livet mer värdefullt och meningsfullt den stunden som är kvar väldigt viktigt. Att verkligen leva tills sista andetaget.

Att vara sjuk, men varken tillfriskna eller få en dödsdom
verkar förvirra. Mycket. Trots att tillståndet blir långvarigt, eller till och med livslångt verkar de flesta friska människor tänka att så länge du är sjuk men inte dör, står livet på paus precis som när du är kortvarigt sjuk. Istället för att tänka att det går att fylla även det sjuka livet med mening – och uppleva både glädje och lycka – så verkar de se på det som något som per automatik är meningslöst. Något som saknar värde.

Läs hela det intressanta inlägget här: Räddade liv ska också levas!

torsdag 21 juni 2018

Framtidens behandling av leukemi

I går tisdag var jag och träffade min doktor för att diskutera framtiden. Det är kul att diskutera framtiden, när man har leukemi. Hahaha.

Vi pratade om att det förekommer ”forskning” med att avbryta behandlingen med Imatinib efter ett antal år. Längst har man kommit med den senare komna medicinen Tasigna, där Novartis i en studie avbryter behandlingen efter fyra år.

Både studierna med Glivec och Tasigna är hittills för små och korta i tiden för att vara säkra. Studierna med Glivec visade dock att man kunde sätta in medicinen igen med gott resultat om de kontinuerliga proverna visade på en cellökning.

Min doktor och jag var dock överens om att jag med mina ”ynkliga biverkningar”, ändå ska fortsätta behandlingen med Glivec.

Några kunskapslänkar:

Internmedicin

Blodcancerförbundet

Behandlingsfrihet

Cancercentrum

Cancerbeskedet

söndag 13 maj 2018

Stilla funderingar en söndagsförmiddag

Betraktelser

Om jag hade varit 55 år i stället för 70 - Hade jag då fått en dyrare/nyare medicin mot en kronisk sjukdom?

Om jag hade varit 55 år istället för 70 - Hade jag då fått en CT-undersökning och sedan en rekonstruerande kirurgi akut?

Om jag hade varit 55 år istället för 70 - Hade jag då fått en dyrare/nyare behandling mot elakartad cancer?

Om jag hade varit 55 år istället för 70 - Hade jag då fått en robotassisterad kirurgi för att ta bort prostatakörteln?

Om jag hade varit 55 år istället för 70 - Hade jag då fått ett nytt organ lika snabbt som en 55 år ung person?

Om jag hade varit 55 år istället för 70 - Hade jag då blivit antagen till utprovning av nyare mediciner mot dagens ”välfärdssjukdomar”?

Till sist!

Om jag hade varit 55 år istället för 70 - Hade jag då fått låna pengar till att köpa lägenhet eller hus?

Om jag hade varit 55 år istället för 70 - Hade jag då fått låna pengar till att köpa en ny bil?

Resumé

Svaret på samtliga av dessa frågor är ett otvetydigt blankt och ”självklart” Nej. I äldres kretsar kallas detta för ÅLDERISM, vilket är en bredare form av rasism.

Trots att den svenska medborgaren har blivit piggare och lever längre så har inte samhället förändrats nämnvärt när det gäller behandlingen av äldre.

Sverige lever kvar på femtiotalet.

måndag 9 april 2018

Kolhydraters skada på Din hjärna

Den amerikanske neurologen och medicine doktorn David Perlmutters bok ”Grain Brain” kommer ut i svensk översättning i slutet av maj och heter då ”Hotet mot din hjärna – den över- raskande och skrämmande sanningen om hur vete, kolhydrater och socker långsamt dödar ditt mest känsliga organ”.


Den boken måste läsas av alla med hälsointresse och de som försöker åstadkomma en hälsosammare och friskare ålderdom.

Fetma krymper hjärnan
Mycket talar för att resonemanget har viss bärkraft och många av de studier som Dr Perlmutter laborerar med har som underlag utmärkta studier i bra tidskrifter och han visar att ju fetare man är desto mindre blir hjärnans volym. Det finns även studier som visar att vid ökat sockerintag minskar hippocampus - sjöhästen (centrum för minnet i hjärnan) kapacitet.
Till detta skall läggas att läkemedelsindustrins olika försök att lösa Alzheimer-problematiken grundligen har misslyckats och att inga försök att minska plack-bildning- en har fört de olika teorierna vidare.

Alzheimers drivs av inflammation
Det nya är att även Alzheimers är en sjukdom, liksom många andra så kallade folksjukdomar, som troligen drivs av inflammation på samma sätt som hjärt-kärlsjukdomar, stroke, diabetes och även cancer.
Man kan mäta förhöjda CRP-värden, som indicerar inflammation – vita blodkroppar som aktiverar låggradig inflammation i de små blodkärlen ute i vävnaden - och som långsamt, långsamt gör att organen blir alltmer odugliga för att slutligen klappa ihop och för hjärnan blir ju det katastrofalt.

Läs hela den intressanta sammanfattningen av Karl E Arfors här >>>

Läs även sammanfattningen "Hotet mot din hjärna" av David Perlmutter

måndag 2 april 2018

Insulinets giftiga effekt och moderna sjukdomar

Jag skriver inte så mycket eget material här numera. I stället skriver jag på egna historier, vilka troligen blir böcker för utgivning så småningom. Trots allt läser jag om det som intresserar mig mest.


Här under ett inlägg från Dr Jason Fung om det tillverkade insulinets problem och påverkan på människokroppen. Håll tillgodo.

 

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Kan det vanligen utskrivna läkemedlet insulin ha betydelse för dödligheten vid typ 2-diabetes?

Fiaskot med läkemedlet rosiglitazone och den chockerande 22% ökade risken för död man fann i ACCORD-studien fick forskare att fokusera på de potentiellt skadliga effekterna av några av dessa blodsockersänkande läkemedel. Insulin var det äldsta och mest effektiva och tiden var inne för att se över paradigmet om insulinets giftiga effekt.

Att diagnosticera hyperinsulinism har alltid varit problematiskt av flera olika anledningar. Insulinnivåer varierar mycket under dagen och som svar på olika livsmedel. Frisättning av insulin, som alla hormoner, sker i pulser, vilket innebär att två mätpunkter kan skilja sig mycket åt även om de bara mäts minuter ifrån varandra. Att mäta fasteinsulin löser en del av dessa problem, men det varierar vitt mellan människor och tenderar att reflektera den underliggande insulinresistensen.

Hyperinsulinism har ansetts vara ett potentiellt problem, även så långt tillbaka som 1924. När insulinanalyser blev tillgängliga under 1960-talet blev det tydligt att insulinresistens framkallar hyperinsulinism, men det motsatta är också sant – hyperinsulinism kan orsaka insulinresistens.

Läs vidare här >>>

fredag 30 mars 2018

Vilken kost orsakar cancer?

Jag läser en mycket intressant redovisning av Dr Jason Fung. Han redovisar hur världen har tänkt om kost under tid. Många har gjort massor av misstag i sin iver att tjäna pengar på naiva människor.


I takt med att det blev mer och mer tydligt att miljöfaktorer påverkar förekomsten av cancer, blev kosten det första som misstänktes. Den fråga som sedan ställdes var vilken specifik del av kosten som var boven. Fett i kosten blev direkt misstänkt. Från sena 1970-talet till 1990-talet var vi fast i en hysterisk fettfobi. Vi trodde att fett orsakade allt dåligt. Det orsakade fetma. Det orsakade högt kolesterol. Det orsakade hjärtsjukdom. Det orsakade förmodligen dålig andedräkt, håravfall och var dessutom anledningen till att man skar sig på papper.

Det fanns aldrig något faktiskt bevis för tanken att fett från kosten, som människor ätit sedan, tja, vi blev människor, skulle vara skadligt. Men det spelade egentligen ingen roll, eftersom hela den vetenskapliga världen hade på sig fett-är-dåligt-glasögonen. Vem behöver bevis när det finns dogmer?

Eftersom allt dåligt gick att skylla på fett, orsakade det troligtvis cancer också. Ingen hade egentligen någon aning om varför fett från kosten skulle orsaka cancer. Ingen hade observerat att folk som konsumerade mycket fett i stor utsträckning fick cancer. Men det spelade ingen roll, eftersom den nya regeln var att ge fett skulden för allt. Vi fortsatte helt enkelt på den banan!

Baserat på denna hörsägen lät National Institute of Health miljoner dollar försvinna in i en gigantisk studie för att bevisa att fett från kosten orsakade viktuppgång, hjärtattacker samt bröstcancer.

Denna massiva randomiserade kontrollstudie (den gyllene standarden av evidensbaserad medicin) som fick heta Women’s Health Initiative, registrerade närmare 50 000 kvinnor. Vissa kvinnor instruerades att följa sin vanliga kosthållning, den andra gruppen skulle dra ner på mängden fett från kosten till närmare 20 procent av kaloriintaget och öka intaget av spannmål, grönsaker och frukt.

Läs hela det intressanta reportaget här >>>

måndag 12 februari 2018

Ett livsviktigt behov av prostatascreening

Nu hör vi och kan läsa om socialstyrelsens rekommendationer att inte rekommendera allmän screening av prostatacancer, eller enligt PSA-värden befarad prostatacancer. Det är en mycket märklig rekommendation av en myndighet, enligt mitt sätt att se det. Detta uttalande börjar närma sig ålderism och åldersapartheid.

Naturligtvis tänker man sig då att biverkningarna och kostnaden av ultraljud och en samtidig totalt blind biopsi av prostatan. Hur imbecilla är man inte då? Jag menar att helt blint sticka in nålar i prostatan genom ändtarmen för att söka efter cancertumörer är så huvudlöst så det borde vara åtalbart och långt utanför mänskligt tänkande.


Naturligtvis ska läkaren remittera en person med högt PSA-värde till en MR-undersökning. Med en MR-undersökning kan läkaren lätt och snabbt konstatera om det finns några tumörer. Det är ett "Nytänkande i människans tjänst"!

Det blir ingen allmän screening för prostatacancer

Allmän screening för prostata: "Skulle rädda livet på en massa män"

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform

Tips på hur du tar hand om din prostata

Nytänkande i människans tjänst