fredag 27 juli 2018

Räddade liv ska också levas!

Jag läser dagligen på Twitter. Idag finns det ett inlägg och en hänvisning till en blogg. Bloggen handlar om att även räddade liv ska ges en livschans.

Frisk människa = glad och lycklig

Sjuk/funktionshindrad människa = ledsen och olycklig

Ett utdrag ur texten:

Den tillfälliga sjukdomen behandlas som ett avbrott i livet, som du räknar med blir kortvarigt och övergående. Som något slags icke-tillstånd där vad du gör inte längre är så viktigt. Ett undantagstillstånd då livet står på en tillfällig paus. Där det enda du längtar efter är att bli frisk och fullt fungerande igen.

Om du däremot har en dödlig sjukdom
måste varje sekund fram till döden levas fullt ut. Trots den svåra sjukdomen. Trots de svåra symtomen. Kosta vad det kosta vill att få en döendes sista önskan uppfylld. Allt som kan göra livet mer värdefullt och meningsfullt den stunden som är kvar väldigt viktigt. Att verkligen leva tills sista andetaget.

Att vara sjuk, men varken tillfriskna eller få en dödsdom
verkar förvirra. Mycket. Trots att tillståndet blir långvarigt, eller till och med livslångt verkar de flesta friska människor tänka att så länge du är sjuk men inte dör, står livet på paus precis som när du är kortvarigt sjuk. Istället för att tänka att det går att fylla även det sjuka livet med mening – och uppleva både glädje och lycka – så verkar de se på det som något som per automatik är meningslöst. Något som saknar värde.

Läs hela det intressanta inlägget här: Räddade liv ska också levas!